Tryck och publikation

P.g.a. denna boks betydelse finns det kommentarer till hela eller delar av boken skrivna  av sunni – och shiamuslimska lärda. Dessa bokkommentarer har flera gånger tryckts både på persiska och arabiska i Tehran, Tabriz, Egypten, Beirut, Istanbul m. fl. En av sunnimuslimernas viktigaste kommentarer till Nahj al-Balagha är Ibn Abi al-Hadids kommentarer som innehåller språkliga, historiska och även teologiska punkter och som också översatts till persiska och tryckts flera gånger. En av shiamuslimernas lärdas mest kända kommentarer är Qotob Ravandis kommentarer och en annan är Ibn Meythams kommentarer. Ibn Meytham var en av Nasir al-Din Tosis mest enastående lärlingar.

Värt att nämna är att från det året ”Sharif Razi” samlade ihop denna samling, passerade cirka 500 år tills de första forskarna översatte boken till persiska, alltså på 1000-talet efter hijra (utvandringen) under Safawi-regeringen. Den äldsta översättningen är Jalal al-Din Husseins översättning med kommentarer. Han var son till Sharaf al-Din Ardebili och levde samtidigt som Ismail Safawi. Därefter kommer Mulla Fathullah Kashanis översättning med kommentarer (han gick bort år 988). Han kallade översättningen för Tanbih al-Ghafilin (De ignorantas varning). Efter den och framåt har olika kommentarer och översättningar skrivits med jämna mellanrum.

Nahj al-Balaghas uppsättning och en översiktlig presentation om den

Imamens tal är uppdelade i tre kategorier i denna bok:

Sektion ett: Predikningar och beordringar

Sektion två: Brev, avhandlingar och testamenten

Sektion tre: Aforismer, visdomsord och lärdomar

Denna bok har haft en extraordinär betydelse och popularitet bland shiamuslimer p.g.a. att den innehåller shiamuslimernas första Imams tal och brev, och de anser att det är den viktigaste boken efter den Heliga Koranen. Många av sunnimuslimernas stora lärda har och visar även än idag intresse för den p.g.a. dess makalösa språk och vältalighet.

Nahj al-Balaghas uppsättning, häpnadsväckande tal angående Guds Enighet och Rättvisa, skapelsen, mannen och kvinnan, Gudsfruktighet (taqwa), nedvärdering av denna värld, satan, anklagelser mot en del av Profetens (fvmh) kompanjoner, profetskapets familjs favör, de Gudsmedvetnas kännetecken, troende, hycklare, förklaring av en del koranverser, angående Umayya-stammen, påminnelse om döden, regeringar och länder, Muhammeds familjs egenskaper (fvmd), dygder och oskick, rådfrågning, ånger, tillit, tacksamhet och otacksamhet för välsignelser, den intelligente och den ignorante, olika former av strävanden (jihad), vägen till lättnad i denna värld, rättvisa och hundratals andra ämnen kommer att släcka törsten hos de som är törstiga efter upplysning och insikt.

Imamens tal är som den Heliga Koranen i utförandet av dessa diskussioner, som på predikans språk nämner ett klart exempel om varenda ting som lyssnaren eller läsaren kan fantisera om. Sedan för Imamens tal en sakta men säkert till målet som man bör komma till (till Guds tröskel).

Punkt 1:

”Seyyed Razi” har definitivt författat denna ovärderliga bok och det finns ingen tvekan om det. Att vissa lärda har attributerat den till hans broder ”Seyyed Murtaza ’ilm al-Huda” är fullständigt felaktigt och gjort utan någon vidare undersökning, eftersom utöver att författaren själv tydligt nämnt detta i böckerna Mojazat Tabo’yeh och Haqaiq al-Ta’wil, finns det indikationer som visar på detta. Bl. a. attributerar Najashi författandet till Seyyed Razi i boken Rijalesh utan tvivel och antaganden till det motsatta. Najashi gick bort år 450 e.h. och levde samtidigt som de båda bröderna och var fullständigt medveten om deras författanden och bokkommentarer.

Punkt 2:

En del lärda attributerar endast en del ämnen i boken till De Troendes ledare, Ali (fvmh), och anser att det finns tvivel om att vissa predikningar i Nahj al-Balagha tillhör Imam Ali, bl. a. predikningar som innehåller en del uttryck och teologiska frågor som blev vanliga några sekel efteråt. Men shiamuslimska lärda anser inte bara att den definitivt tillhör imamen själv och att alla är överens om det, snarare så har Ibn Abi al-Hadid, den sunnimuslimske kommentatorn till Nahj al-Balagha, nämnt detta ämne och med starka och stabila argument och bevis bevisat att allt innehåll i boken, t.o.m. predikan Shaqshaqiyah, tillhör De Troendes ledare Ali (fvmh) utan undantag. Bokens innehåll har under en lång tid innan Seyyed Razi, som ännu inte hade fötts, och t.om. innan hans fader, blivit nedtecknade i en del böcker tillhörande sunnimuslimska lärda.

En översiktlig presentation om författaren till Nahj al-Balagha

Muhammed ibn Abi Ahmad, tilltalad som Abul Hasan, med smeknamnet ”Razi”, känd som ”Seyyed Razi” och ”Sharif Razi”, är en av shiamuslimernas stora lärda och en av dåtidens stora poeter. Hans högaktade broder ”Seyyed Murtaza” är känd som ’Ilm al-Huda (Vägledningens kunskap) och föddes år 359 e. h. i Bagdad. Han härstammar från Imam Musa ibn Jafar (fvmh) fem generationer bakåt i tiden. Styret tillhörande alawitiska ättlingar (sadat) till Guds Sändebud (fvmh) fördes vidare till honom, t.o.m. under hans faders tid. Han var en unik vetenskapsman under sin tid gällande asketism, Gudsfruktighet, hängivenhet, själslig perfektion, kunskap, uppförande, tillförlitlighet, ambition, poesi, koraniska vetenskaper m.m.

Ungefär vid tio års ålder började han att läsa poesi och reciterade poesi om varenda ämne han ville med exceptionell vältalighet.

Han hade så pass stor potential och var så extremt smart att han lärde sig arabisk grammatik innan tio års ålder av Ibn al-Sirafi Nahwi.  En av hans lärare var Sheikh Mofid. Han hade memoriserat hela Koranen och till slut accepterade varenda främling och bekant alla hans kunskaper, goda egenskaper, mångfaldiga författande om religiösa vetenskaper, uppförandetekniker och variation inom olika vetenskaper och det behövdes inga klara bevis för detta. Denne store lärd lämnade världen år 404 e.h. i Bagdad vid 45 års ålder. Hans ärade begravningsplats ligger i Bagdad i ett område som heter Karkh och är en allmän besökplats.