Profetens första hjälpare

Imam Ali (fvmh) växte upp med sin mor och far tills han blev tre år. Eftersom Gud ville att han skulle nå högre perfektion, uppfostrade den Helige Profeten (fvmh) honom indirekt från början av hans barndom. När en märklig torka drabbade Mecka stod Abu Talib, Profetens farbror, tillsammans med ett par barn inför ett liv med stora utgifter. Efter att den Helige Profeten rådfrågat sin egne farbror Abbas kom de fram till att var och en skulle ta hand om ett av Abu Talibs barn för att lätta på hans arbete. Abbas tog med sig Jafar[1] till sitt hem och Profeten (fvmh) tog med sig Ali (fvmh)[2]. På detta vis placerades Imam Ali fullständigt bredvid Profeten. Ali var tillsammans med Profeten så mycket att varje gång Profeten lämnade staden och gick till berget och öknen, tog han honom med sig[3].

[1] Jafar är Profetens farbrors son, Imam Alis bror och är en av islams stora martyrer. Han var en av de första personerna som accepterade islam.

[2] Foroghe Velayat, s. 37 (Sirat ibn Hisham, vol. 1, s. 236)

[3] Foroghe Velayat, s. 38