Imam Ali och rättvisa

Den viktigaste manifestationen av Imam Alis (fvmh) samhällsrättvisa är beskyddandet av statskassan och att dela ut den rättvist bland folket. Han säger i en av sina egna predikningar (den 13:e predikan i Nahj al-Balagha):

”Jag svär på Gud att jag kommer att ge tillbaka plundrad statskassa till dess ursprungliga ägare var än det må vara, även om någon gift sig med det eller köpt slavinnor med det. Eftersom i rättvisa finns det en lättnad för alla.”

När Imam Ali (fvmh) tog på sig ansvaret för att administrera den islamiska regeringen var tidigare värden korrumperade och sanning och lögn ihopblandade. Hans Excellens mål med att bemöta regeringen var att införa ett exempel på en gudomlig och rättvis regering. P.g.a. detta insisterade han att trohetseden skulle sväras publikt så att folkets tillfredsställelse skulle bli tydlig. Just då ställdes Imamen inför ett samhällsskikt som under den tidigare samhällsordningen hade fått en unik position i samhället och ekonomiskt övertag jämfört med de övriga muslimerna. P.g.a. detta gjorde han motstånd mot dem och ställde saker till rätta, alltså en extrem jämställdhet bland folket med avseende till rättigheter och ansvar. Resultatet blev att en eld av flera krig tändes mot imamen.

”Islams rättigheter och gränser blir därmed obligatoriska att observera för den som svarar på Guds och Hans Sändebuds kall, bekräftar vår religion, träder in i vår religion och vänder sig mot vår böneriktning. Ni är därmed Guds tjänare. Egendomar tillhör Gud och delas ut bland er jämbördigt. Gud har inte placerat denna värld som belöning för de Gudfruktiga.”

Från ett annat perspektiv ville Omayyaderna[1] tjäna på att använda en politik som innebar mutning och att hemligt köpa bundsförvanter. Imam Ali (fvmh) var bestämd i att avfärda denna politik genom att följa en politik vars grund var rättvisa och jämställdhet bland folket. Imamen nöjde sig bara inte med detta, utan han krävde tillbaka alla ägodelar som tillförskaffats med våld och plundring.

Imam Ali (fvmh) insisterade på att presentera sig själv och hans speciella vänner och medhjälpare som förebilder och exempel, och att de tagit avstånd ifrån denna världs bekvämligheter och njutningar. Det är naturligt att ledare beter sig på detta sätt i en rättvis samhällspolitik. Utöver detta var Imamen (fvmh) envis med att produktion och producenternas tillstånd skulle observeras och att de inte ska bli ansvariga för att betala skatter som de inte klarar av att betala, och även att de ska bemötas med respekt.

Imamens politik gällande insamlingen av allmosor och skatter grundade sig även på denna barmhärtiga metod. P.g.a. detta skyddades de fattigas rättigheter, som Gud den Allsmäktige förklarat vara obligatoriska för rika muslimer att observera.

Det första steget är att jämställa rättigheter och ansvar, och det andra steget är fördela rikedomar rättvist. I denna ändliga och temporära värld finns det ingen skillnad mellan araber, icke-araber, migranter (Muhajirin), hjälpare (Ansar), tidigare och senare generationer. Om vissa personer offrat sig i Guds väg, belönas de av Gud. Denna uppoffring betyder inte att de istället för Guds belöning kan ta andra människors egendomar och utföra oacceptabla handlingar. Det som är med Gud är bättre och varar längre.

Rättvisa och observering av andras rättigheter förtrampades alltid. Den ständiga striden mellan behövande och svaga människor och rika och mäktiga människor har alltid varit det viktigaste bekymret för storsinnade och storartade människor, som med hela deras existens vill implementera rättvisa och mänsklighet i människors samhällen.

Ledaren för de somkämpar för sina rättigheter och att rättvisa ska skipas i historien är utan tvekan den Gudsfruktande ledaren Ali, son till Abi Talib (fvmh), som inte för en enda stund satt stilla för att med sina egna utmärkta tal och handlingar sträva efter att implementera rättvisa och att rättigheter skulle observeras ända tills hans martyrskap. Vi som kallar oss för shiamuslimer och följare till denna Imam har även detta ansvar, alltså att efter våran egna förmåga sträva efter att införa rättvisa i samhället och även försöka efterlikna denne storartade persons levnadssätt.

[1] Omayya-stammen är de som alltid varit i fejd och krig med Hashim-stammen och försökt konkurrera ut dem på alla möjliga sätt.