Händelsen i Ghadir Khumm

Den respekterade Profeten (fvmh) åkte till Mecka tio år efter hijrah (utvandringen från Mecka till Medina) för att utföra den obligatoriska vallfärden och undervisa om dess ritualer. Denna gång sammanträffade med den älskade Profetens (fvmh) sista år i livet och därför fick den vallfärden namnet ”Avskedsvallfärden” (Hajjatul Wida’). De personer som ivrigt ville resa tillsammans med Profeten (fvmh) och lära sig om vallfärdens ritualer uppskattas vara 120 000 i antalet.

När hajjceremonierna tog slut och den Helige Profeten (fvmh) började sin resa tillbaka till Medina. Alla som hade deltagit i vallfärden, förutom de som hade anslutit sig till honom i Mecka, var tillsammans med honom. När karavanen nådde ett torrområde vid namnet Ghadir Khumm, som ligger tre mil ifrån Johfah, kom Uppenbarelsens budbärare (ängelen Gabriel) ned och beordrade Profeten att stanna. Profeten beordrade även att alla skulle stanna till och att de som var längre bort skulle hinna ikapp dem.

Folk från karavanen förblev häpnade av det plötsliga stoppet och vad som såg ut att vara olägligt av Profeten (fvmh) vid ett område som saknade vatten. Detta skedde även under mitten av en varm dag då det var stekhett av solens värme och marken brände. Folk sa till sig själva: ”Ett stort beslut har kommit från Gud, med hänsyn till den stora betydelsen av detta beslut räcker det gott och väl att Profeten beordrar att alla ska stanna till i denna ogynnsamma situation för att förmedla Guds beslut.”

Guds beslut uppenbarades till den älskvärde Profeten i följande koranvers:

» یا ایها الرسول بلغ ما انزل الیک من ربک و ان لم تفعل فما بلغت رسالته و الله یعصمک من الناس « [1]

”Förkunna, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!”

Om vi noggrant läser versen kommer vi fram till nedanstående punkter:

1. 1. 1. Uppgiften som Profeten (fvmh) blev ansvarig att utföra var så allvarlig och storartad att varje gång Profeten (något som är omöjligt att föreställa sig) fruktade att framföra budskapet och därmed inte förmedlade det, skulle han inte ha förmedlat hans Gudomliga budskap. Genom att utföra sin uppgift blev budskapet fullkomligt.

Med andra ord kan avsikten med ”allt vad din Herre har uppenbarat för dig” absolut inte vara alla koranverser och islamiska lagar. Det är uppenbart att varje gång Profeten (fvmh) inte förmedlar alla Gudomliga befallningar så har han inte förkunnat sitt budskap, en sådan uppenbar angelägenhet är inte i behov att en vers ska uppenbaras för det. Snarare är avsikten med versen att förmedla ett speciellt beslut som räknas som att den kompletterar budskapet. Så länge som han inte meddelar detta beslut så kommer inte budskapets allvarliga ansvar att färgas med perfektion. Därmed måste beslutet vara en av de viktiga islamiska grundprinciperna som hör ihop med de andra islamiska grundläggande och sekundära principerna, och räknas som den viktigaste trosartikeln efter Guds Enhet och Profetens budskap.

2. 2. 2. Enligt sociala uppskattningar antog Profeten (fvmh) att det var möjligt att han skulle bli skadad av folk genom att utföra detta uppdrag. Gud förstärkte hans vilja genom att säga:

”Gud skall skydda dig mot människorna;”

Nu måste vi se vilket antagande som islamiska tolkningsexperter har kommit fram till, för att bestämma uppdragets ämne, som är närmare versens innehåll.

Shiamuslimska historiker och även trettio stora historiker från Ahl al-Sunnah² anser att versen uppenbarades i Ghadir Khumm och att Gud gav Profeten (fvmh) ansvaret att presentera Imam Ali (fvmh) som de Troendes ledare.

Imamens förmyndare – och efterträdarskap efter Profeten var ett av de allvarliga och extremt viktiga ämnena som hade positionen om att fullkomliggöra budskapet och undvikandet av att förmedla det skulle räknas som orsaken till en brist i den profetiska missionen.

Det hade även den positionen att den respekterade Profeten fruktade konsekvenserna p.g.a. sociala och politiska beräkningar, eftersom en efterträdare och ersättare som Imam Ali (fvmh), som inte var äldre än 33 år gammal. P.g.a. denna ålderskillnad var det väldigt svårt att acceptera för en grupp individer som var betydligt mycket äldre än honom. Utöver detta hade även Imam Ali (fvmh) tagit livet av många släktingar till de personer som samlat sig kring Profeten (fvmh) i olika krig. Att en sådan person skulle styra över ett folk som hyste agg mot honom var väldigt svårt.

Utöver detta var Imam Ali (fvmh) Profetens (fvmh) farbrors son och brudgum. Att välja ut en sådan person som en efterträdare ansågs av kortsynta människor vara en form av familjefanatism.

Men trots dessa ogynnsamma omständigheter försäkrade Gud rörelsens ståndaktighet genom att välja ut Imam Ali (fvmh) p.g.a. Guds visdom och fulländade Sitt Sändebuds profetiska mission genom att utse en ledare och vägvisare efter honom.

Nedan är en beskrivning till händelsen i Ghadir Khumm:

Den stekheta solen lyste extremt mitt på dagen den 18:e Dhil Hijjah över platsen Ghadir Khumm och en stor skara människor, som historien rapporterat vara från 70 000 personer till 120 000 personer i antalet, stannade där på Guds Sändebuds befallning och väntade på den dagens historiska händelse, samtidigt som de delade på deras mantlar och placerade ena halvan över deras huvuden och den andra halvan under deras fötter p.g.a. den extrema värmen.

Under denna känslomässiga stund hördes middagens böneutrop över öknen och böneutroparens röst blev högljudd. Folk förberedde sig för att utföra middagsbönen och Profeten utförde middagsbönen med den magnifika folkskaran, som området Ghadir aldrig har bevittnat någon gång tidigare. Sedan vände han sig mot folkskaran och ställde sig på en hög talarstol som byggts m.h.a. kamelsadlar och höll en predikan, som har nedanstående beskrivning, med en hög röst:

”All prisning tillhör Gud. Jag söker Hans hjälp och vi tror på Honom och vi litar till Honom och från ondskan från oss själva och våra dåliga handlingar söker vi skydd hos Guden som är den Ende vägledaren och vägvisaren till de vilseledda. [Han är] Guden som inte blir vilseledd av att vägleda andra personer. Vi vittnar om att det inte finns någon gud förutom Han och att Muhammed är Guds tjänare och sändebud.

Hör upp gottfolk! Det är nära till att jag svarar positivt till Sanningens inbjudan och att jag lämnar er. Jag är ansvarig och ni är även ansvariga. Vad tycker ni om mig?”

Profetens kompanjoner sa: ”Vi vittnar om att du har förmedlat Guds religion och att du har velat oss det bästa och gett oss goda råd och att du strävat mycket på denna väg. Må Gud ge dig en god belöning!”

När den stora skaran blev lugn på nytt sa den Helige Profeten (fvmh):

”Vittnar ni att det inte finns någon gud förutom Gud, att Muhammed är Guds tjänare och Sändebud, att paradiset, helvetet och döden är sant, att domedagen kommer att komma utan tvekan och att Gud kommer att återuppliva de som gömts i marken?”

Profetens kompanjoner sa: ”Ja, ja, vi vittnar!”

Profeten (fvmh) fortsatte:

”Jag lämnar två ovärderliga ting bland er som en minnesgåva; hur kommer ni att handla mot dessa?” En okänd person frågade: ”Vad menas med dessa två ovärderliga ting?”

Profeten (fvmh) sa:

”Det värdefullare tinget är Guds Bok, vars ena ände är i Guds Hand (makt) och den andra änden är i era händer. Gud har meddelat mig om att mina två minnesgåvor inte kommer att separeras fram till domedagen.

Hör upp gottfolk! Gå inte före Guds Bok och min familj och hamna inte efter de två så att ni inte förintas!”

Vid detta ögonblick tog Profeten (fvmh) Imam Alis (fvmh) hand och höll upp den så pass högt att hans vita armhåla syntes för alla och alla såg Imam Ali bredvid Profeten (fvmd) och de kände igen honom tydligt. De förstod att avsikten med denna samling härrörde till Imam Ali (fvmh) och att alla hade förberett sig med en speciell passion för att lyssna på Profetens (fvmh) tal.

Profeten (fvmh) sa:

Hör upp gottfolk! Vem är mer lämpad över de troende än dem själva?

Profetens kompanjoner svarade: ”Gud och Hans Sändebud vet bättre.”

Profeten (fvmh) fortsatte:

”Gud är min förmyndare (mawla) och jag är de troendes förmyndare och jag är mer lämpad (awla) över dem än de själva. Hör upp gottfolk! »Den som jag är mawla och ledare över, är Ali mawla och ledare över.«”

Den Helige Profeten (fvmh) upprepade denna sista mening tre gånger och fortsatte sedan:

Å Herre! Älska den som älskar Ali och var fientlig mot den som är fientlig mot  Ali! Å Gud! Hjälp Alis hjälpare och förödmjuka hans fiender! Å Herre! Gör Ali till Sanningens axel!”

Därefter adderade han:

”Det är nödvändigt att de närvarande meddelar de frånvarande och informera andra om detta beslut.”

Den stora och magnifika folkskaran var fortfarande i sitt tillstånd när Uppenbarelsens ängel kom ned och gav den goda nyheten till den Helige Profeten (fvmh) att Gud hade fulländat Sin religion idag och gett Sin välsignelse till alla troende.

Vid detta ögonblick blev ljudet från Profetens (fvmh) ropande av att Gud är Störst högt och han sa:

”Jag tackar Gud att Han fulländade Sin religion och slutförde Sin välsignelse och att Han är nöjd med min profetiska mission och Alis förmyndarskap efter mig.”

Profeten gick ned från sin plats och hans kompanjoner gratulerade Ali (fvmh) grupp för grupp och kallade honom för deras egna förmyndare och ledare och varenda troende mans och kvinnas ledare. Vid detta tillfälle reste sig Husan ibn Thabit, Guds Sändebuds poet, upp och reciterade en magnifik dikt om denna stora historiska händelse och gav den en oändlig färg. Vi fokuserar endast på översättningen av två verser från hans berömda elegi:

Profeten sa till Imam Ali: Res dig upp! Eftersom jag har valt ut dig till folkets ledare och deras vägvisare efter mig. Den som jag är ledare för, är Ali även ledare för. Gottfolk! Det är nödvändigt för er att ni är Alis sanna följare och hans verkliga tillgivna vänner.

Det som skrivits är en kortfattning av denna stora historiska händelse, som registrerats i Ahl al-Sunnahs forskares dokument. I shiamuslimska böcker har denna händelse nämnts på ett mer omfattande vis. Den bortgångne Tabarsi återberättar Profetens (fvmh) beskrivna predikan i boken Ihtijaj som intresserade kan referera till.

[1] Heliga Koranen, sura Maidah, vers 67.