Händelsen i Ghadir kommer aldrig att glömmas bort

Guds visdom har gjort så att den historiska händelsen i Ghadir har stannat kvar i alla sekel och epoker, på ett levande sett i människors hjärtan och nedskrivet i dokument och böcker och att islamiska författare talar om det i varje tidsepok i böcker om korantolkning, traditioner, teologi och historia och att religiösa talare talar i höga toner om den i deras predikningar och föreläsningar inför åskådare och att de räknar den som en av Imam Alis (fvmh) oförnekbara dygder. Inte bara predikare och talare har blivit inspirerade av denna händelse, utan även poeter och många recitatörer har blivit det och de har skapat förtjusan över deras litterära elegans, genom att reflektera över denna händelse och genom sin uppriktighet till förmyndarskapets ägare, och skapat olika former av de bästa bitarna på olika språk som en minnesgåva från dem själva.

P.g.a. detta har färre historiska händelser som händelsen i Ghadir fått en sådan uppmärksamhet från forskare, inklusive historiker, korantolkare, teologer, filosofer, predikanter, poeter och historieskribenter.

En av anledningarna till denna eviga tradition är att uppenbarelsen av två verser från den Heliga Koranen handlar om denna händelse och så länge som Koranen finns kvar kommer även denna historiska händelse att finnas kvar, och kommer inte att försvinna från folks minnen.

Det islamiska samhället har räknat händelsen som en av de religiösa festdagarna förr i tiden och shiamuslimer högtidlighåller denna dag just nu och de utför även de ceremonier som de har för andra islamiska festdagar för denna dag.

Man kan enkelt få reda på att den 18:e Dhil Hijjah är känd som dagen Eid al-Ghadir bland muslimer genom att referera till historien, så pass att Ibn Khalkan säger om Musta’la ibn al-Mustansir: ”År 487 e.h. på dagen Eid al-Ghadir, som är den 18:e Dhil Hijjah al-Haram, svor folk trohetsed till honom.” Och al-’Ubeydi skriver om al-Mustansir Billah: ”Han gick bort år 487 e.h. när tolv nätter kvarstod till den sista dagen i månaden Dhil Hijjah. Den kvällen är kvällen till den 18:e Dhil Hijjah, kvällen till Eid al-Ghadir.”

Ibn Khalkan benämner inte endast denna kväll som kvällen till Eid al-Ghadir, snarare så räknar även Mas’odi och Tha’labi denna kväll som en av de berömda kvällarna bland den islamiska umman.

Roten till denna islamiska och festliga högtid går tillbaka till dagen Ghadir själv, eftersom på den dagen befallde Profeten (fvmh) utvandrarna (från Mecka) och hjälparna (från Medina), t.o.m. sina fruar, att gå fram till Ali (fvmh) och gratulera honom för en sådan storartad dygd. Zeyd ibn Arqam säger: De första personerna från utvandrarna som gav sin hand till Ali var Abu Bakr, Umar, Uthman, Talha och Zubeyr och ceremonin för ge gratulationer och svära trohetshed höll på ända till solnedgången.

För att förstå hur stor betydelse denna historiska händelse har räcker det med att veta att 110 kompanjoner har återberättat traditionen Ghadir. Denna punkt betyder inte att endast denna stora grupp har återberättat händelsen, snarare så har endast namnen på 110 kompanjoner hittats i Ahl al-Sunnahs forskares böcker. Det stämmer att Profeten (fvmh) talade till en folksamling på hundra tusen personer, men en stor skara av dem kom från platser långt ifrån Hijaz och inga traditioner har återberättats från dem. Historien har inte lyckats att få tag på de som återberättat denna händelse från den gruppen, och om den har lyckats så har vi tyvärr inte fått kunskap om det.

Under 200-talet e.h., som är efterföljarnas (tabian) tidsperiod, har 89 personer av dem återberättat denna tradition.
Alla traditionsåterberättare under kommande sekel är lärda och forskare från Ahl al-Sunnah. 360 personer av dem har rapporterat denna tradition i deras egna böcker och en stor grupp personer har erkänt dess korrekthet och stabilitet.
Under 300-talet har 92 forskare återberättat denna tradition, under 400-talet 44 stycken, under 500-talet 24 stycken, under 600-talet 20 stycken, under 700-talet 21, under 800-talet 18, under 900-talet 16, under 1000-talet 14, under 1100-talet 12 stycken, under 1200-talet 13 stycken, under 1300-talet 12 stycken och under 1400-talet 20 stycken forskare.
En grupp har inte bara nöjt sig med att återberätta denna tradition, utan har t.o.m. skrivit exklusiva böcker om dess källor och innehåll. Tabari, den store islamiske historikern, har skrivit en bok vid namn ”Al-Wilayah fi Tariqi Hadithil Ghadir” (Förmyndarskapet i traditionen Ghadirs spår). Han har återberättat denna tradition från mer än 70 länkar från Profeten (fvmh).
Ibn Uqdah Kofi har i skriften ”Wilayah” återberättat denna tradition från 105 personer.
Abu Bakr Muhammed ibn Umar Baghdadi, känd som Juani, har rapporterat denna tradition från 25 länkar.
26 personer har exklusivt skrivit om denna historiska händelses kvalitéer. Shiamuslimska vetenskapsmän har skrivit ovärderliga böcker om denna stora händelse, bland vilken är historieboken al-Ghadir som skrivits med den kapable, berömde, islamiske, hårt jobbande och bortgångne författaren Ayatullah Aminis penna. Många har fått stor användning av hans författande om Imam Alis (fvmh) liv i denna nobla bok.

1 svara
  1. Sofie
    Sofie says:

    Min största önska i livet är att alla människor nån gång läser om imam Ali och hans egenskaper och upptäcka vem han var. Världen idag behöver imam Ali.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *